Jag älskar Constantine. Om jag inte har något vettigare för mig när jag lagat mat och städat upp i köket så ska jag se den - igen.

Min bror är snygg. Ska träffa honom imorgon och vi ska hälsa på mormor, vilket blir min fjärde dag i rad som jag hälsar på den gamla skatan. Eller jag tror att det blir fjärde. Det är det säkert. Emil ville komma hit men jag tror att han skulle genomskåda min ytliga städning och balkongens röra och genast se en svunnen fest. Får bjuda honom på fredag. Nej.

Såg honom idag på väg till mormor, han är fruktansvärt snygg för att vara min egen bror. Det är lite tragiskt att det får bli så. Snygg, rik och trevlig. Men han snusar som satan, det är äckligt. Äckliga snus.

Om inte något comes along snart så går jag och lägger mig igen. Fett trött, för lite sömn för mycket hjärna. På tal om hjärna så måste jag fixa lite dryck till fredags firande, för Tess har äntligen fått en lägenhet! Så med något att faktiskt fira så har man ju en ursäkt till att bli onödigt packad.

Å andra sidan ska man ju ta bussen till Göteborg dagen efter tidigt som fan... men det är det värt. Kanske ska boka lite biljetter och så snart. Fixar vi.

David & the Citizens gör mig glad, eller mer sentimental än glad kanske. Vissa saker borde ju fungerat förut, det hade varit så bra nu isåfall. Men jag är inte framtidsplanerartypen. För mycket impulser.

Jag är nyvaken för övrigt, trött som en gäspkatt men nöjd som en tjock katt. De är nöjda ibland.

Ska göra mitt nyttogröna te och äta lite ekologisk a-fil med fiberflingor som har onödigt mycket socker i sig. De smakar ändå knäckebrödsmulor. Det är okej ändå, så länge jag får tro att någonting jag gör idag är för mitt bästa. Det ska fungera det här, gå framåt.

Undrar en massa sjukt personliga saker för tillfället. Om de jag känner och hur... det är för dem. Vill att de ska ha det bra men jag vill inte upprätthålla det själv, förstår ni? Jag tror att ni förstår. Eller vissa förstår nog.

Det finns även människor som föddes rakt ner i ett koppel och som aldrig når ut till andra på samma sätt som jag tror jag gör. Jag känner mig fortfarande oförskämd, men jag kan inte hjälpa det. Hela jag är en enda stor impuls och instinkt, det leder förhoppningsvis någonstans en vacker dag. Om jag har tur. Eller otur. Allt är så bra just precis här.

it`s all fun and games until someone gets hurt, then it's just funny!

Såg precis på Hostel igen, den är äcklig som fan. Men fjärilen jag och Isabell såg flyga omkring i mitt kök var fan äckligare! Vi skrek så fort vi såg den. Isabell smällde till den, sen så började den flyga igen!!! Och jag tog den med en tång efter en till smäll med sportsidorna och slängde ut den ifrån balkongen. Fy fan alltså... Fjärilar är fina och sånt töntigt, men de har ingenting att göra i mitt kök. Någonsin. Obehagligt.

Nu ska jag... vad ska jag göra. Skriva en ursäktslapp att sätta på dörren innan morgondagen börjar så att jag slipper ta hand om den fula grannhunden. Eller kanske man ska vara snäll för en gångs skull? Nej. Aldrig.